hockeyflicka

Är nu halvvägs igenom jullovet, hittills har det varit helt okej och inga föräldrar har dragit i mej. Det har dock varit enormt segt, jag verkar ha glömt hur man roar sig utan att ha en deadline att tänka på. Det är ju inte direkt som om jag gör mer saker i Vara än har hemma. Men det är väl det faktum att jag inte har stressat på ett par dagar som gör att jag blir rastlös. Skulle nog inte ha klarat lovet så bra som jag gjort utan den nästan ständiga kontakten med M, vilket har varit precis vad jag har behövt. Samtidigt är det sjukt skrämmande hur stort behov jag har av den dagliga kontakten, det är en väldigt ovan känsla att ha någon som bryr sig och som orkar lyssna. Jag försöker verkligen varje dag att behärska mej för att inte bli för mycket vilket jag lätt kan bli men det känns som jag varje dag balanserar på en väldigt tunn tråd.

Vem vet jag kanske bara överdriver, som vanligt