hockeyflicka

Sitter nu i mitt rum och spelar musik på högsta volym och väntar på att klockan ska slå 20.45 och matchen mellan Real Madrid och Lyon börjar. Hade som vanligt hoppats på att Real kunde ha dödat spänningen redan i första mötet, men icke. Man förlorade första mötet med 1-0, inte lika illa som förra året men iallafall. Åh vad jag hoppas att detta är året då åttondels förbannelsen bryts. Dom lyckades med att bryta Deportivo förbannelsen i år, efter 18 års väntan hoppas verkligen att det inte ska ta lika lång tid att bryta åttondels förbannelsen. Svaret får vi ikväll

Så har ännu en helg gått och det är dags för ny vecka. Denna helg spenderades med Therese kollandes på bland annat melodifestivalen och Real Madrids match mot Sevilla. Vilken match det var o,j oj, oj det var längesen jag kände mej så euforisk efter en match. Gårdagen spenderades i Göteborg där det bland annat blev besök på akademibokhandeln för att införskaffa the Vampire Diaries. Har inte hunnit läsa så långt än men hittills verkar det vara ett bra köp. Till alla er som undrar om böckerna är lika tv-serien med samma namn som just nu visas på TV6. Det är samma bakgrunds historia men vissa saker är annorlunda. Men trots det verkar det vara läsvärda böcker.

Craig Horner

Bridget Regan

How come that the people that care the most about you are the ones that can hurt you the most?

Har inte blivit mycket skrivande här på ett tag av olika orsaker, en av dom är att jag istället har fått ur mig allt genom att prata om det vilket är sååå mycket hälsosammare.

En av orsakerna till att jag inte kan sova just nu är så enkel som att min granne fortfarande spelar musik, fast det stör mig inte egentligen. Kunde jag somna skulle jag göra det iallafall. Det som egentligen stör mej är att jag inte kan stänga av min hjärna utan den går på högvarv hela tiden.

Hade ett enormt stort behov att få lämna Vara ett tag när helgen kom så när L & M frågade om jag ville med till Gbg och kolla bio var jag inte sen att tacka ja. Kvällens film blev Sherlock Holmesm, en film som jag verkligen gillade. Hade ett jättetrevligt eftermiddag som tyvärr skulle förstöras av mitt underliga humör. På tågresan hem orkade jag inte hålla uppe min fasad längre utan började gråta och tyvärr kunde jag inte vara så diskret som jag ville utan M märke att något var fel. Typiskt mej att inte bara förstöra min kväll utan också andras. Jag ville verkligen berätta vad som var fel och jag har velat det hela helgen men jag är för feg. Egentligen vet jag inte vad jag är rädd för, det bara tar emot varje gång jag ens tänker på att börja prata.

Har varit ganska mycket samma sak på senaste tiden. Ena dagen mår jag bra, andra dagen inte alls. Tror problemet mest beror på att jag är så förvirrad, jag har en tendens till att feltolka människor och "se" saker som inte alls finns där. Detta har lett till att jag just nu inte kan skilja på verkligheten och på min påhittade verklighet, jösses nu låter det som jag är sinnessjuk hoppas att det jag egentligen menar kommer fram.

Antagligen kan det hela sammanfattas med att jag saknar M. Vi träffas varje dag, men det är inte samma sak som förut, något har förändrats. Något jag inte kan förstå. Förr hade jag inga problem alls att prata om allt med M men nu tänker jag efter noga varje gång, analyserar varje sak för att se hur det kan tolkas. Det uppstår ofta obekväm tystnad nu när vi umgås, förr gillade jag att vi kunde umgås utan att egentligen behöva prata. Jag vet att detta inte kan bli bättre om jag inte talar om det för M men jag är sååå feg. Jag måste få höra vad som är sanning och vad som är skapat av min fantasi annars tror jag att jag kommer bli galen...

Or maybe i´m already losing it... Spendnig too much time alone isn´t that good for someone with my imagination

Vill egentligen skriva av mig här, men jag kan inte. Hur gör man då?

Aldrig har jullåten All I want for Christmas haft samma betydelse för mej som iår. Släkten frågade som vanligt vad man önskade sig och det enda jag kunde komma på var kärlek, och det kan man ju inte säga. Med kärlek menar jag inte den man får varje dag av släkt och vänner utan den där känslan man får när man hittar just rätt person. Jag tycker att det borde vara dags för mej nu att få lite tur i kärlek efter 20 års otur, eller är det kanske så att jag är doomed for life?

Folk runtomkring mej verkar bli kära hela tiden, folk förlovar sig, något som självklart är jättekul för dom men man kan ju inte låta bli att bli lite avundsjuk.

Är nu halvvägs igenom jullovet, hittills har det varit helt okej och inga föräldrar har dragit i mej. Det har dock varit enormt segt, jag verkar ha glömt hur man roar sig utan att ha en deadline att tänka på. Det är ju inte direkt som om jag gör mer saker i Vara än har hemma. Men det är väl det faktum att jag inte har stressat på ett par dagar som gör att jag blir rastlös. Skulle nog inte ha klarat lovet så bra som jag gjort utan den nästan ständiga kontakten med M, vilket har varit precis vad jag har behövt. Samtidigt är det sjukt skrämmande hur stort behov jag har av den dagliga kontakten, det är en väldigt ovan känsla att ha någon som bryr sig och som orkar lyssna. Jag försöker verkligen varje dag att behärska mej för att inte bli för mycket vilket jag lätt kan bli men det känns som jag varje dag balanserar på en väldigt tunn tråd.

Vem vet jag kanske bara överdriver, som vanligt

Nu är det återigen dags för en tid som jag förr ansåg var det bästa tiden på året. Tyvärr kan jag inte få samma känsla iår. Iår känns det mest som slöseri med tid och som en massa psykisk stress. Jag hatar det faktum att varje gång jag är hemma så slits det och dras i en. Kom och var här nu, träffa mej osv, det är klar jag vill träffa alla men jag vill hinna med att ta det lugnt också när jag väl är hemma. Ska bli så himla skönt när man har sin egen lägenhet och eget liv så man inte har någon press att man ska åka hem varje helg.

Sitter just nu hos farmor och farfar och väntar på att det ska bli kväll så jag kan åka hem. Kommer vara hemma hos mamma runt 23 ikväll men det blir nice. Brorsan hämtar på stationen i Uppsala så jag hoppas att det inte blir snöoväder. Sen är det bara hem och tvätta innan julen kommer.

That´s all for now

Lyckades till slut somna, klockan var runt 4 men iallafall. När jag sedan vaknade strax efter 8 fick jag till min stora förtjusning se att det hade snöat, inte mycket dock men ändå snö. Nu sex timmar senare är allt borta. Det blir nog ingen vit jul här i västergötland. Det är bara hoppas att det ser bättre ut hemma.

Imorgon blir det som sagt julsändning och vid det här laget är vi i stort sett klara. Vi saknar bara några personer till vårat julmust test sen är allt klart. Sen återstår det bara att se vad som händer i sändning.

Har totalt sabbat min dygnsrytm, klockan är 01.47 och jag är klarvaken, vilket kommer bli ett stort problem imorrn när jag inte orkar jobba och sen kommer jag somna imorrn eftermiddag och sedan börjar allt om igen.

Fast ärligt talat så är det det enda som stör mej med att inte kunna sova på nätterna. Jag trivs med att vara vaken på nätterna. Denna vecka är det julsändning som står på schemat. Jag och Lilly ska fixa ett julmust test i direktsändning, vilket kan bli väldigt intressant. På torsdag ska vi hålla i en julhälsning inför hela skolan något som mest känns som waste of time enligt mej men jag antar att jag aldrig kommer fatta hela folkhögskolegrejen. På fredag har jag faktiskt ingen aning om vad som händer men eftersom det är sista dagen innan jullovet kommer det väl inte vara något allt för jobbigt.

Sen kommer den då igen, något som man förr ansåg vara årets höjdpunkt och som man nu ser på med mer en skräckblandad förtjusning, jag pratar självklart om julen. I år firas själva julafton hemma hos pappa och Tea dvs att det kommer bli julpyntning efter Ninni gått och lagt sig kvällen före julafton, något som brukar leda till aggretion och frustration när man kl 03 på natten står och försöker få upp en girlang som bara vill ramla ner när man bara vill sova. Och vi ska inte tala om alla d-vla tomtar som ska fram. Iallafall julafton hos pappa och sen blir det "lilla" julafton med mamma antingen före eller efter julafton. Vi skilsmässobarn brukar fint skämta bort vår rätt tragiska familjesituation med att "man får ju iallafall fira jul mer än en gång om året" något som egentligen bara är bullshit. Det är klart att alla vill fira jul med sin familj och släkt tillsammans inte på två eller tre fronter som det blir nu (med detta menar jag inte nu att jag vill att mina föräldrar ska vara tillsammans för jag är inte så dum att jag tror det skulle funka mellan dom, utan det är principen jag syftar på). Jag tvekade tillockmed att bjuda in hela släkten på min studentfest eftersom jag inte visste om alla skulle kunna vara trevliga mot varann.

Åter till jullovsplanerna
Nyår har jag inga planer men ska vi föja våra gamla traditioner så blir det nyårsfest hos mamma. Iår så mamma dock att vi kunde vara mera flexibla och vad det innebär vet jag inte ännu. Det lär väl sluta med att jag sitter själv hemma med tvn som vanligt.

Well well

Sitter just nu på bussen tillbaka till Vara efter en helgs vistelse hemma. Redan i torsdags bar det av hemåt och det var jättekul att träffa famlijen igen. Fredagen spenderades inne i Uppsala där det blev lite julklappar och även ett par nya skor och en mössa till mig själv. I igår blev det till att kliva upp okristligt tidigt (9) för att vara lördag eftersom jag skulle in till Uppsala för att träffa kusin Louise, efter en tids väntan hoppade vi på tåget till mot Solna där vi mötte upp Mattias och fortsatte till Älvsjö för att gå på SciFi mässan. Ja ni läste rätt, jag var på SciFi mässa och såhär i efterhand kan jag ju faktiskt erkänna att det inte riktigt var min grej men det är alltid kul att göra nya saker och dagens sällskap gjorde det helt klart värt det. Efter mässan tog vi bilen tillbaka till Uppsala där det blev ett kort stopp på Max innan vi släppte av Louise på stationen, jag och Mattias vände sedan tillbaka mot Stockholm och Täby där kvällens övernattning fanns. Väl hemma hos Mattias åkte datorerna fram direkt och vi bytte operativsystem på min dator. Ett byte som jag för övrigt är mycket nöjd med.

Det var väl i stort sett hela min helg.Nu återstår "bara" fyra timmar innan vi är tillbaka i Vara. So long for now

Har som vanligt inte blivit mycket uppdaterande här även fast jag lovar det varje gång. Den här gången tänker jag inte skylla på något annat än att jag är lat.

I skolan just nu håller vi på med kommungräv, där vi ska fördjupa oss lite mer i hur offentlighetsprincipen funkar och hur en kommun fungerar. I fredags var vi nere på kommunhuset och begärade ut offentliga handlingar angående Vara Horse Arena som blev vårat ämne. Denna dag har ägnats åt att gå igenom bitar av materialet som inte är helt lätt att fatta alla gånger.

Hade ett lätt sammanbrott för ett tag sedan. Hade känt mej lite nere ett tag då av olika orsaker och sedan när jag fick reda på att jag inte fick den praktiken jag ville ha så, ja... Praktik läget har inte ändrats sen dess men allt den andra har blivit mycket bättre, mycket tack vare en person (som jag inte tänker nämna vid namn här) som hjälper mej att hålla mej normal.

25 dagar kvar till jul

Känner att jag öbörjar hitta temat på mina rubriker. Fast idag har det faktiskt inte varit lika segt, torsdagar börjar som alltid med genomlyssning av onsdagens program. Sändningen gick faktiskt helt okej trots vissa teknikproblem. Tillbaka till idag, genomlyssning som sagt och sedan kultur grupper där vi ska umgås med resten av skolan, något som brukar vara helt värdelöst. Idag var jag som tur var inte med eftersom jag 5 minuter innan jag skulle gå dit fick reda på att jag inte får praktik på radio uppland, vilket orsakade ett litet sammanbrott som det tog mej över en timme att hämta mig från. Sen lyckades mina underbara kamrater här muntra upp mej lite med full frys. Det var min dag det. Nu sitter jag ensam i sällskapsrummet i Laske och undrar var alla andra är. Jag tror man blir lite sällskapssjuk när man bor så här. Men jag kan inte säga att jag klagar, jag tycker det är undebart att bo allihopa tillsammans.

Jag måste verkligen sluta att vara klar så tidigt, jag dör snart av tristess. Det enda jag gör hela onsdagarna är att vänta på att alla andra ska bli klara så jag kan göra digairange. Förra veckan var det nice, då fick folk vänta på mej. Veckans tema på sändningen är Människor berättar och med det menar vi att i fredags blev vi alla tolv utkörda till landsbygden där vi släpptes av en och en eller två och två. Där skulle vi sen gå runt och leta folk/knacka dörr för att få intervjuer och inte förrän man var klar fick man ringa och be om skjuts. Jag fick faktiskt göra uppgiften två gånger eftersom jag under den första satt mej brevid en fläkt. Andra gången gick det bättre och jag fick med mej en intervju med en trevlig dam.

Imorrn är det torsdag vilket innebär min hatdag. Förmiddagen börjar med genomlyssning av gårdagenssändning vilket oftast blir extremt segt och tar drygt 3 1/2 timme sen efter lunch kommer det riktigt jobbiga. Då ska vi "socialiseras" och har blivit indelade i grupper med resten av skolan. Tillsammans med dem ska vi då "umgås" vilket oftast suger. Det bästa med torsdagar är kl 15.45 då skoldagen är slut.