???
How come that the people that care the most about you are the ones that can hurt you the most?
Vaken....igen
Har inte blivit mycket skrivande här på ett tag av olika orsaker, en av dom är att jag istället har fått ur mig allt genom att prata om det vilket är sååå mycket hälsosammare.
En av orsakerna till att jag inte kan sova just nu är så enkel som att min granne fortfarande spelar musik, fast det stör mig inte egentligen. Kunde jag somna skulle jag göra det iallafall. Det som egentligen stör mej är att jag inte kan stänga av min hjärna utan den går på högvarv hela tiden.
Hade ett enormt stort behov att få lämna Vara ett tag när helgen kom så när L & M frågade om jag ville med till Gbg och kolla bio var jag inte sen att tacka ja. Kvällens film blev Sherlock Holmesm, en film som jag verkligen gillade. Hade ett jättetrevligt eftermiddag som tyvärr skulle förstöras av mitt underliga humör. På tågresan hem orkade jag inte hålla uppe min fasad längre utan började gråta och tyvärr kunde jag inte vara så diskret som jag ville utan M märke att något var fel. Typiskt mej att inte bara förstöra min kväll utan också andras. Jag ville verkligen berätta vad som var fel och jag har velat det hela helgen men jag är för feg. Egentligen vet jag inte vad jag är rädd för, det bara tar emot varje gång jag ens tänker på att börja prata.
Har varit ganska mycket samma sak på senaste tiden. Ena dagen mår jag bra, andra dagen inte alls. Tror problemet mest beror på att jag är så förvirrad, jag har en tendens till att feltolka människor och "se" saker som inte alls finns där. Detta har lett till att jag just nu inte kan skilja på verkligheten och på min påhittade verklighet, jösses nu låter det som jag är sinnessjuk hoppas att det jag egentligen menar kommer fram.
Antagligen kan det hela sammanfattas med att jag saknar M. Vi träffas varje dag, men det är inte samma sak som förut, något har förändrats. Något jag inte kan förstå. Förr hade jag inga problem alls att prata om allt med M men nu tänker jag efter noga varje gång, analyserar varje sak för att se hur det kan tolkas. Det uppstår ofta obekväm tystnad nu när vi umgås, förr gillade jag att vi kunde umgås utan att egentligen behöva prata. Jag vet att detta inte kan bli bättre om jag inte talar om det för M men jag är sååå feg. Jag måste få höra vad som är sanning och vad som är skapat av min fantasi annars tror jag att jag kommer bli galen...
Or maybe i´m already losing it... Spendnig too much time alone isn´t that good for someone with my imagination
En av orsakerna till att jag inte kan sova just nu är så enkel som att min granne fortfarande spelar musik, fast det stör mig inte egentligen. Kunde jag somna skulle jag göra det iallafall. Det som egentligen stör mej är att jag inte kan stänga av min hjärna utan den går på högvarv hela tiden.
Hade ett enormt stort behov att få lämna Vara ett tag när helgen kom så när L & M frågade om jag ville med till Gbg och kolla bio var jag inte sen att tacka ja. Kvällens film blev Sherlock Holmesm, en film som jag verkligen gillade. Hade ett jättetrevligt eftermiddag som tyvärr skulle förstöras av mitt underliga humör. På tågresan hem orkade jag inte hålla uppe min fasad längre utan började gråta och tyvärr kunde jag inte vara så diskret som jag ville utan M märke att något var fel. Typiskt mej att inte bara förstöra min kväll utan också andras. Jag ville verkligen berätta vad som var fel och jag har velat det hela helgen men jag är för feg. Egentligen vet jag inte vad jag är rädd för, det bara tar emot varje gång jag ens tänker på att börja prata.
Har varit ganska mycket samma sak på senaste tiden. Ena dagen mår jag bra, andra dagen inte alls. Tror problemet mest beror på att jag är så förvirrad, jag har en tendens till att feltolka människor och "se" saker som inte alls finns där. Detta har lett till att jag just nu inte kan skilja på verkligheten och på min påhittade verklighet, jösses nu låter det som jag är sinnessjuk hoppas att det jag egentligen menar kommer fram.
Antagligen kan det hela sammanfattas med att jag saknar M. Vi träffas varje dag, men det är inte samma sak som förut, något har förändrats. Något jag inte kan förstå. Förr hade jag inga problem alls att prata om allt med M men nu tänker jag efter noga varje gång, analyserar varje sak för att se hur det kan tolkas. Det uppstår ofta obekväm tystnad nu när vi umgås, förr gillade jag att vi kunde umgås utan att egentligen behöva prata. Jag vet att detta inte kan bli bättre om jag inte talar om det för M men jag är sååå feg. Jag måste få höra vad som är sanning och vad som är skapat av min fantasi annars tror jag att jag kommer bli galen...
Or maybe i´m already losing it... Spendnig too much time alone isn´t that good for someone with my imagination
